Rent dricksvatten är en av de mest värdefulla råvarorna som finns. Vi använder det varje dag: när vi konsumerar dryck, förbereder mat, tar hand om småbarn och sköter vår personliga hygien. Vi gör allt detta utan att så mycket tänka på det hela och litar blind på kvaliteten på dricksvattnet. Vatten ska trots allt vara det livsmedel som övervakas noggrannast. Ändå blir vattnet ofta förorenat och är en känd källa till allvarliga sjukdomar. Enligt rapporten från ECDC (European Centre for Disease Prevention and Control) blev 5 852 människor sjuka (bland annat Legionärssjuka) under 2012 på grund av förorenat vatten. Antalet icke-rapporterade fall är förmodligen ännu högre med tanke på att bakterien legionella ofta förblir en oupptäckt orsak till lunginflammation.

I Sverige tar Livsmedelsverket stort ansvar för att reglera dricksvattenkvaliteten baserat på de Europeiska kvalitetskraven och reglerna. Kraven anger att det vatten som används inte får orsaka någon som helst skada på människohälsan. EU anger tydliga riktlinjer för detta. I standarden DIN EN 803 angivna uppförandekoder för dricksvatteninstallationer (Codes of practice for drinking water installations) har som uppgift att säkerställa hälsosam och ofarlig dricksvattenkvalitet.

Erfarenheterna har visat att misstag under planeringsprocessen, konstruktionen eller senare under underhållningsprocesser kan ha ett ogynnsamt inflytande på dricksvattenkvaliteten. Som konsekvens blir kraven och reglerna ouppfyllda och människohälsan kan skadas. EU direktiven förser operationella, strukturella och procedurmässiga regler med avsikt att tillsammans motverka bildning av farliga bakterier i dricksvatten.

För denna anledning ska man se till, även före projektstart, att ett projekt utförs på ett korrekt sätt. Då rör ofta installeras där de är svåra att nå – i installationsschakt och väggkonstruktioner – är det i vanliga fall kostsamt och tidskrävande att rätta till fel gällande otillräcklig isolering.

Faktorerna som oftast gör att dricksvattenkvaliteten riskerar att försämras är otillräcklig eller ej-existerande isolering tillsammans med olämplig installation av kall- och varmvattenrör. Detta gäller också rör- och grenkopplingar samt rörupphängningar där det finns hål i isoleringen. En allmän regel är att temperaturen inte ska överstiga 25 °C i kallvattenrör och att den ska vara under 60 °C i varmvattenrör. För att säkerställa att dessa gränser observeras, vägleder DIN EN 806-2 att rör för kallt dricksvatten inte ska finnas bredvid varmvattenkällor, såsom värmekanaler eller uppvärmda områden utan lämplig isolering. Lämplig isolering behövs särskilt när kall- och varmvattenrör för strukturella anledningar finns i en gemensam tillförselledning. Omvänt måste varmvattenrör skyddas mot effekterna orsakade av kallvattenledningar.